Rookieveckor – ur ett vanligt, udda fadderperspektiv (+ bilder från veckorna).

Så stod man då där igen, på Bombardier Arena, med lite småpirr i magen och full av förväntningar. Tänk att det bara var ett år sedan och tänk så mycket som var annorlunda. Jag var ensam, osäker och så jävla rädd att jag hade en klump av illamående i magen och massor med tankar. -Tänk om ingen pratar med mej, tänk om alla tycker att jag är konstig, tänk om de skrattar åt min dialekt, tänk om de tycker att jag är ful, tänk om jag inte hittar på skolan, tänk om jag blir ensam i klassen……..

Det var ett år tidigare, nu visste jag bättre. Jag stod där med min röda ovve, mina bäverkompisar och själförtroendet packat i Berit i handen och självkänslan i ett par vingar, fastsydda på ryggen på min randiga tröja. -Bi-ware, här kommer bäverbiet och jag behöver inte va som alla andra! Jag  satt på golvet i arenan och funderade lite på mina bäverkompisar. -Är jag verkligen med, tycker de verkligen om mej, vill de verkligen vara med labila jag? Jag tittade på några av dom och fick leenden och blinkningar tillbaka, någon drog i en vinge och sa: -Zarah, du är så söt i dag! Det bubblade i min mage och jag kände lycka, glädje och stolthet. Anledningen till mina tvivel handlade helt enkelt om att känslan av oförskämt välmående kändes för bra för att vara sant!

Vecka 1

– Men nog nu, lilla bäver-egoist! Ja, arenan började fyllas och jag skulle inte vara huvudpersonen här. Efter en stunds mys med långa tal och lite skönsång tågade vi med Rookiesarna mot skolan. I klassrummet kunde jag studera alla lite närmre. Några var öppna och avslappnade, några var blyga och nervösa, andra gömde sig bakom en tuff yta och några bakom en pajasyta, det såg helt enkelt ut som i en vanlig ny grupp! Socialiseringsprocessen var igång och verkade flyta på, det gjordes pannband och vi gick rundvandring som direkt glömdes bort och Rookiesarna tackade Mdh för infotavlorna (faddrarna tackade också)!

Under lunchen dagen efter kunde man lite tydligare se grupper skapas, en del hade säkert hängt ihop sig kvällen före. Vi gick stadsvandring och fick lite extra prattid med en del. Här måste bäveregot hoppa in och påpeka den fina kommentaren: – Mitt första intryck av dej var att du verkar vara en såndär skön, relaxad typ, lite som en estetjävel! Den gillade jag, tack! Jag missade välkomstfesten på kvällen, men där knöts väl flera små band och enligt rykten var det en kul kväll.

Så var då faddrarnas egna kurser igång, de ska inte glömmas bort i all festlighet och Rookiefokus! Det var gästföreläsning och bäverhyddebygge. Stor stjärna till båda lagen som visade magiskt skapade kreationer och gjorde Berit överlycklig! Nu kunde hon både dansa disco och relaxa i takpool med fina drinkar. Vi hängde med SOL och visade spex på kvällen och troligtvis var det uppskattat, roligt var det, men slut alldeles för fort. Vi tågade vidare mot Kårpremiär och stannade till utanför för att förfriska oss och leka lite. Sanslöst mycket folk, lite för mycket rödvin, men waouw, vilken superkväll…….

……och waouw, vilket seminarium morgonen efter! På kvällen var de flesta lite småtrötta. Det målades bävermärke och lite energi återintogs i form av Bävertaco med efterföljande pubkväll med spexkval.

Eftersom Bävermorsan här ibland måste erinra sig om sin ringa ålder och kroppens krav på vila, togs friheten till en långweekend för återhämtning i bäverhyddan, men det hördes rykten att: Elbafesten blev en galen tillställning med traditionella inslag av överförfriskning och illa konsekvenser. Volleybollen morgonen efter blev tom på bävrar, då de som ville dit hade krupit vilse och gett upp i en buske…..dock kvicknade en del till och kunde vara med på grillning vid poolen, förfest hos eminent fadder och återtåg till Mdh för ytterligare en hejdundrande discokväll! Sen var det dags för ett par dagars vila från festligheter och fokusering på plugg!

Vecka 2

Eloge till Rookiesarna som dök upp på stadsjakten med SOL, det blev ett bra gäng trots igångsatta studier och många fester dagarna före, ni var riktigt duktiga och Bäverhunden lever fortfarande på all uppmärksamhet hon fick. Vi hade full förståelse för det avvikande som sedan skedde, plugg och vila är också viktigt!

Fiskrugbyn var ett roligt inslag även om undertecknad bara ville dö efter sången med herr Hoffman. Visserligen glömdes sången bort så fort fisken kom fram och det blev game on på allvar. Fiskslamsor flög genom luften och Tore Torsk fick inget långt liv som hel, men frid över hans minne som är fyllt av skratt och glada tillrop. Stjärna åt alla slemmiga deltagare! På kvällen var det pubrunda med efterföljande disco. En del lösa rykten har hörts om viss överförfriskning även denna kväll, men då de är lösa lägger vi inte så stor vikt vid dem, men glömmer inte helt bort dem heller, då överförfriskning inte är något som förespråkas i bäversammanhang.

Tappra Rookiesar var med på lite tävling med roliga frågor innan pubbkvällen med spexfinal. Undertecknad gick spiknykter upp på scenen och var med och sjöng en låt som kundes illa. Om man bara någon gång kunde låtit bli att dras till det förbannade strålkastarljuset, speciellt när hundratals sitter i publiken! Konsekvensen blev total uteslutning vid nästa tillfälle sången skulle framföras, men det onda gick snabbt över eftersom Bävermorsan hade soloframträdande på lut, ha!

På något vis blev det nu fredag och det vi alla väntat på var redan här: Den lilla röda sittningen! Det vi lärde oss av den var: Ola och Jon är ett toppenpar som toastmasters (även om bosserierna kändes lite väl tagna på allvar stundtals), Kåta Maja låter bättre utan inblandning av undertecknad, en del Rookies blir oförskämda av förfriskningar, andra blir helgulliga, tal på engelska är fortfarande uppskattade, Felix regerar fortfarande på den tyska siffervisan och från discot tas följande lärdomar med: Dans har ingen ålder, Rosa Pantern smakar mums och blir man inte överförfriskad kan man minnas hur roligt man faktiskt hade, lång tid framöver.

Studentolympiaden var som vanligt en folkfest nere på stan. Berit låg med mig under täcket där vi försökte läka våra värkande fötter efter flera timmars dansande i höga klackar. Vi kom överens att vi inte skulle göra så innan slavning fler gånger. Vi tog bussen in till Kåren och hade bästa slavkvällen ever, mer om det på annan plats på hemsidan! Under kvällen när jag gick och plockade flaskor slogs jag av tanken: -Nu är det snart slut på Rookieveckorna! Vad hände egentligen, hur var min insats, gjorde jag tillräckligt, gjorde de andra faddrarna tillräckligt, vad tycker Rookiesarna, är de nöjda, mår de bra, har de fått ett bra välkomnande?

Jag gjorde vad jag var kapabel till och så gjorde även alla de andra fenomenala faddrarna, även om en del gjorde mer än de borde. Rookiebossarna Stina och Felix vet jag inte vad jag ska säga om, jag är stum och hänförd, så jag lägger mig först på knä och bugar och reser mig sen i en stående ovation: -All heder! Och att 20! av Rookiesarna svarat ja på frågan om de kan tänkas vara fadder gör mig glad, för jag unnar även dem att få känna känslan av oförskämt välmående i bävergemenskapen!

Zarah Nilzon, självutnämnd Bävermorsa och halvfjädrad Beteendevetare!

(Det finns 52 bilder i galleriet fördelade på 3 sidor. När du har bilderna i förstoring och bläddrar växlar du inte automatiskt sida och ser alla, utan du ser bara de 20 första.)

[nggallery id=12]

This entry was posted in Allmänt. Bookmark the permalink.

Kommentera