Mikaela, 24 år.

Termin 6. Västerås

Visste ni om att Beteendevetare på Mälardalens Högskola har möjlighet att läsa en Termin utomlands? Beteendevetare.se slog sig ner med Mikaela som precis påbörjat Termin 6 och nyligen kommit hem från att ha läst en termin i USA, där hon pluggat bland annat psykologi och filosofi på University of Maryland, Baltimore County – eller kort och gott: UMBC, en av de skolar som Mdh har ett samarbete med. Detta är vad hon hade att säga om sina erfarenheter.

Hemsidan frågar: Vi har 15 frågor av lite blandad karaktär

Mikaela: okey! det är bara att köra på

H: Du har väl varit hunnit vara hemma ett tag redan, men välkommen hem säger vi ändå!

M: Tack! Ja jag har hunnit vara hemma över sommaren.

H: Berätta lite kort om vem du är?

M: Jag heter Mikaela, är 24 år och kommer från Stockholm. Jag har precis läst Termin 5, och tycker mest om att läsa psykologi. Det är mitt favoritämne, så det är ju det jag har läst där borta. Jag tycker framför allt om att resa, vilket kanske är uppenbart om man väljer att plugga utomlands. Så fort jag började på programmet så tog jag reda på om man kunde åka utomlands, ungefär. Det är lite basic om mig.

H: Och var i USA är det du har varit någonstans?

M: Jag åkte till en stad som heter Baltimore. Det ligger på Östkusten, ungefär 40 minuter norr om huvudstaden Washington D.C. Sen åkte jag ju runt lite när jag var där, på östkusten liksom. Men det var där jag bodde, helt enkelt.

H: Okej! En högst relevant fråga för de som vill plugga där borta då: Hur skiljer sig det Amerikanska skolsystemet från det svenska? Är det en stor skillnad i upplägget för studier, föreläsningar och sånt där?

M: Oj!  här kan jag prata hur länge som helst.  Var ska jag börja? Det är jätteannorlunda där. För det första har de inga linjer, de har alltså inga linjeföreningar, grupper eller färdiga program. Aldrig. De bygger sina egna program. Vilket är, tycker jag, ganska bra för att får välja exakt de kurser man vill gå. Sen finns det ju riktlinjer: Man får alltid gå till en studievägledare och resonera ”om jag väljer den här kursen kommer jag kunna leda mig in på…” och så vidare. Så vissa studenter som börjar har egentligen aning om vad de vill läsa, de bara kör! Så väljer de kurser med tiden. Så för vissa kan det ta flera år att bli klara för de byter hela tiden, och vissa tar det ju bara fyra år… Fyra år är också en skillnad, de har ju det istället för tre år som hemma. Det är den största stora skillnaden. Och sen en annan är hur de lägger upp kurserna. Det är väldigt mycket mer som i gymnasiet. Jag hade kurser två till tre gånger om dagen, det var som ett schema, att klockan tio är DEN kursen och så var det verkligen mer uppstagat, mer som vi är vana vid i gymnasiet, att kurserna låg löpande. Inte så att man har tre föreläsningar i veckan – jag hade tio! Fast lektionerna, framför allt, är inte lika långa. De är max två timmar långa: och bara vissa var två timmar, och då var de bara två gånger i veckan. Vissa är 75 minuter och då går de tre gånger i veckan. Och vissa var ca 50 minuter och de var fyra gånger i veckan. Lite sådär. Och det är väl de tre största skillnaderna i skolsystemet.

H: Hur kommer det sig att du villa prova en termin utomlands, och varför valde du just Termin 5?

M: Jag läste på hemsidan (MDH:s hemsida, reds. Anm) man har förtur om man vill åka under termin 5 eller 7. De angör lite internt inom terminerna med betyg också, men om en T5:a söker mot en T6:a som har bättre betyg så prioriteras T5:an. Då tänkte jag att jag har större chans att komma iväg om jag söker till Termin 5. Det var mest därför jag valde just den terminen, plus att då fick jag räkna in den lästa terminen i ens programschema, eftersom att det inte är några obligatoriska kurser, det är bara fristående kurser. Så jag kan tänka mig att man kan åka termin tre också….

[***Redaktion klargör längst ner på sidan hur man kan resonera]

H: Fanns det någon tid att åka hem till Sverige mellan kurser, eller var du kvar i USA non-stop hela tiden?

M: Det fanns tid, det gjorde det – vi hade ju ett Spring-break. Men jag var där i ett halvår och tänkte att då vill jag vara i USA hela tiden. Och dessutom om man vill lämna landet under tiden måste man hålla på jättemycket med underskrifter och hålla på med visum o grejer… Så det fanns tid men jag rekommenderar att inte åka för att man är jet-laggad ganska länge – i alla fall jag haha!

H: Hur såg studentlivet på fritiden ut. Åkte ni ut i landet och såg sevärdheter eller var det bara plugg hela dagarna?

M: Hmmm, under själva aktiva terminen, när det inte var spring-break och så, så var det ganska trist, för det var ganska hektiskt, för att det var full rulle i skolan: två-tre lektioner om dagen och tid som försvann till resor fram och tillbaka till skolan – jag bodde precis vid skolan – och det var bara att springa dit och hem hela tiden och det var ganska….. ååh, det är en annan skillnad på skolsystemet… om jag får?

H: Javisst, kör på!

M: Att det var otroligt mycket mer från lärarnas sida att de vill se att man pluggade. Istället för att få mycket fristudier och sen ha en tenta i slutet på kursen som vi på Mdh är vana vid, så var det hela tiden prov på den litteratur vi läst. Man ska hela tiden bevisa att man pluggat och prestera bra. Så det var ganska tråkigt, för då får man ju inte så mycket fritid över att göra roliga grejer, MEN jag hade ju alltså tid att åka till Washington D.C och Baltimore och småstäder – eller ”små” städer – runt ikring där jag bodde. Man kunde ta en eftermiddag, även om det ibland blev stressig. Och så hade man ju helger så klart *fnitter fnitter*.

H: Det är sant, det är sant hehe. Nu när du börjat plugga hemma igen, känner du att det du lärt dig i USA kan komma till nytta för dina studier här på MDH, eller känns de som du har ”halkat efter” någonting?

M: Alltså det där är nog upp till var och en som åker iväg för grejen är att jag kunde ju välja exakt vilka kurser jag ville läsa där, och då finns det ju, förutsatt att man är ute i god tid, väldigt bra kurser, som motsvarar lite det vi läser här hemma. De har ju också ett nivåsystem, Level 1-2-3-4… och 5 kanske… jag minns inte exakt. Level 3 motsvarar ungefär det vi läser hemma.  Men jag kunde ju välja 1-kurser, jag kunde välja hur lätta som helst egentligen om jag ville, och då får man ju mycket mer fritid över. Så jag valde personligen att jag ville uppleva mer av landet och ha roligt, inte bara sitta med plugg hela dagarna när jag var där. Så på så sätt kan jag ju säga att jag halkade lite efter, eftersom jag läste 2-level kurser, och det är på nivån som vi läser på kanske tredje termin … eller det beror på hur man ser, man kan inte översätta rakt över. Det var inte jättesvåra kurser men framför allt var de var jätteintressanta, så jag lärde mig ju andra grejer än man läser i Sverige. jag läste mycket barnpsykologi och hälsopsykologi, och så läste jag filosofi också, så jag fick prova på lite allt möjligt, men det var inte lika jobbiga kurser som mina klasskamrater här hemma läst.

Så jag har inte direkt halkat efter, men ändå inte läst samma grejer. Det är kurser som man kan välja att läsa ikapp senare på programmet i Sverige, under termin 7 till exempel, om man så önskar. Så det beror helt på vad man väljer för kurser själv helt enkelt.

H: Var det något som du lärt dig här hemma, på kurserna i Sverige som du kände att du kunde ta med dig dit och ta fördel av?

M: Ooh, Ja! Det var nog för att jag läste på den motsvarande nivån som innan, att jag kanske läst lite om vissa perspektiv och teorier inom psykologin, så på barnpsykologin och hälsopsykologin kände jag igen väldigt mycket termer och begrepp från tidigare, vilket också hjälpte mig i språket väldigt mycket, att då var det också lättare att plugga och hänga med. För sen är det ju liksom språket, att man ska hänga med. Även om man är duktig på engelska så är det en extra barriär – att då ha läst perspektiv och teorier tidigare innebär att man frigör lite kognitiva resurser. Så att JA, verkligen! Ett solklart Ja.

H: Frågor av lite roligare karaktär då.

M: Ja!

H: USA och Sverige är ju ganska liknande vad gäller mycket av kulturen – dels tack vare amerikanskt mediagenomslag över världen. Men det finns ju ändå skillnader…

M: ooh-ja.

H: Största kulturchocken?

M: ojojoj, alltså. Helt ärligt, största kulturchocken är hur de dansar på klubben. Jag festade ju lite grann (hehe), och den största kulturchocken var att se människorna dansa ihop. För att det är inte som i Sverige! Det är inte att man är vända mot varandra – det finns ju något som heter grinding – de står mer eller mindre och juckar mot varandra på dansgolvet, och det var jättesvårt att komma från svensk danskultur, jag vill inte stå o liksom jucka med någon på dansgolvet, det var jag inte riktigt bekväm med, så att jag fick alltid knuffa bort killar väldigt mycket. Det var inte så mycket respektera att man inte ville heller, utan det var så naturligt för dem att göra så. Det var en ganska löjlig kulturchock kanske, men det kan ju vara för att jag har varit i USA mycket sedan innan och vant mig vid det mesta, och jag kommer inte riktigt ihåg om det var något särskilt från innan som var en kulturchock. Så jag säger dansstilen den här gången.

H: Och överlag, det absolut roligaste/konstigaste du var med om?

M: ojojoj, shit det e så himla mycket sjuka grejer. Jag har ju jättemycket festhistorier framför allt: De är otroligt sociala i USA – det är också en lite kulturkrock ,eller inte kulturkrock men överraskning, glad överraskning, att alla är så sociala. Typ när man går ut på tillställning, eller bara är hos någon, man blir alltid en i gänget , för man kan alltid bara gå o prata med en främling. Sen hade jag kanske lite tur att jag träffade precis sådana människor. Men det överlag var nog spring-break. Jag åkte ner med några kompisar till Florida och festade varje dag, det var jättekul. Man träffade människor från hela världen, och det var där man märkte hur enkelt det var att slå upp en konversation med ven som helst. Till exempel, vi gick på stranden en dag och det var en killkompis som var med som hade en röd T-Shirt där det stod ”Like a boss” i stor text, så plötsligt kom fram en kille från Nya Zealand som exklamerade LIKE A BOSS! Så bara började han prata med oss, ett gäng random människor på stranden. Och då var det också en kille, en killkompis till mig som var med, som var från Irland, och Nya Zeeländarna kände ju igen hans dialekt så sa de: ”åh, är du från Irland – jag har en kompis på vårt hotell som är från Irland”. Så fick de ju reda på att de kände varandra! Så vi hakade på dem, så fick de träffa sina kompisar plötsligt på ett hotell i mitt i Florida. Det är ju verkligen en sån där random grej som nästan aldrig händer. Så att på så sätt träffade vi ett jättestort gäng som vi började umgås med där nere… bara sådana grejer. En massa sådana grejer, det är svårt att peka ut något specifikt.

H: En snabb, bara jätte bisarr grej då? Någon som streakade campus kanske?

M: Nej inget sådant, men det var en kille som helt plötsligt stod på skolan i bara underkläder och hade en massa färger runt omkring sig, och så ville han att alla skulle komma o måla honom. Så han blev ju helt dränkt i målarfärg efter någon timme av alla studenter som gick förbi. Han pluggade ju arts/acting och var väl lite klassens clown, han syntes verkligen överallt. Plötsligt en dag stod han så här halvnaken på skolgården så fick man gå o måla på honom. Han var helgalen.

H: Vad saknade du mest med Sverige när du var borta?

M: Åååh, falukorv! Eller ja, om man ska vara så lite mer djup, så min familj o vänner så klart, och Stockholms skärgård saknade jag jättemycket eftersom jag seglar. Så när seglingsäsongen kom igång, då saknade man svenska vatten… Men falukorv. Jag vet inte varför. Det är något så otroligt svenskt som man bara tänkte, ”Shit vad jag bara vill ha falukorv”

H: Och motsatt nu då, borträknat nya vänner så klart, vad kommer du sakna mest från USA?

M: Förmodligen kulturen, det här med att vara så himla öppet.. Visst det fanns riktiga douchebags där också men att folk var så sociala och glada. Det var inte lika mycket att man ignorerar varandra på stan; om man frågade någon om något så var reaktion istället: ”aaaah, jag hjälper dig gärna!”. Plus att jag var så exotisk där borta, jag var den enda blonda tjejen på skolgården, så alla var ju liksom ”åååh, den blonda tjejen… den svenska tjejen!” man blev ju lite populär på ett sätt. Sen när man kom hem till Sverige såg man ju normal ut igen, men där var det ett så pass exotiskt utseende, och det kunde ju vara till fördel, man blev bjuden på ALLA fester. Jag kommer nog sakna det lite.

H: Skulle du rekommendera utlandsstudier för andra, och i så fall, hur ska man bäst förbereda sig?

M: Jag tycket att det ska vara ett måste, för att det ger så himla mycket. Det är ju bara att åka! Man kan söka lite varstans i världen, även om det inte finns jättemånga platser på alla ställen men man kommer förhoppningsvis någonstans. USA brukar vara populärt, så jag hade jättetur som fick den platsen. Och jag kan också lugna med att säga att du inte alls behöver ha topp-betyg i alla ämnen. Jag sökte i slutet på andra termin och då var det inte alls så att jag hade alla VG:n och kom iväg på betyg. Jag blev lite förvånad faktiskt, men det visar ju bara på att det är möjligt, att inte bara top-betyg människorna som får representera.

Att förbereda sig då: Ärligt talat så är skolan JÄTTEDÅLIG på att informera. Punkt. Så prata mycket med de som har varit utomlands, typ ta kontakt med mig. Och prata med din utlandskoordinator (det finns en på varje ort för Mdh). Skolan är som sagt inte jättebra på att ge information, så leta själv! Och sökt tidigt! Jag sökte i slutet på andra terminen och åkte iväg i femte termin! Och förbered dig på att ha kul! Klyschigt, kanske, men så är det!

H: Åter till det praktiska: Rent ekonomiskt, hur löser man det, med lån etc.?

M: CSN….

Det var så jag löste det – enkelt, va?. Man får lite tillägg på lånet från CSN. Grejen är bara att man får det i en klumpsumma i början, så man får dela upp det själv, så det går inte bara att shoppa upp allt direkt – då är man körd. Hyran är ganska hög, den brukar vara dyr där borta. Man brukar oftast få ordnat boende på skolan och det är inte det billigaste, men samtidigt är svårt att söka boendet på egen hand, så det är en bekvämlighet att få det tilldelat även om det är dyrt.  Men som sagt, en klumpsumma sen får man räkna ut en egen budget hur mycket man har varje månad. Men man klarar sig på CSN.

H: Okej! Lite om programmet här i Sverige då. Hur hamnade du på Beteendevetenskap, och vad är framtidsplanerna?

M: Oj! Jag hamnade här för att jag har alltid tyckt om själva mötet mellan människor. Jag har jobbat i flera år som konfirmandledare, vilket innebär att jag har jobbat mycket med barn och ungdomar. Och  så tycker jag att det är intressant att veta  lite av vad och hur folk tänker. Sen så gillar jag inte kategorisera och sätta stämplar på folk – alla är ju individer. Så jag letade runt bland Psykolog-aktika inriktningar. Och sen så har jag alltid tyckt om pedagogik, då kom jag in på det här med beteendevetenskap som låter jätteintressant. Så jag sökte för att se vad jag skulle tycka om det. Och sen fastnade jag ganska fort.

H: Hur hamnade du här i Västerås då?

M: Dels för att Mdh har ett jättebra beteendevetenskapligt program, plus att jag började på en vårtermin, när inte så många andra lärosäten hade intag för programmet. Så jag passade på att söka, och hade turen att norpa en plats!

H: Och vilken inriktning har du läst sedan man valde i Termin 4?

M: Socialpsykologi och det är en jättebra inriktning om tycker att det är intressant.

H: Avslutningsvis, är det något du vill tillägga?

M: Om man tycker om att resa och funderar på utlandsstudier: Var PÅ och fråga mycket! Leta! Jag visste inte ens om man kunde söka utomlands som beteendevetare, det var ju jag som fick fråga fråga fråga. Våga kontakta gamla studenter som har varit utomlands osv. Till slut kommer man iväg någonstans! Och tiden går FORT! Så njut o njut o njut!

Vi tackar Mikaela för att hon tog sig tiden att prata med oss! Vad säger ni läsare – är ni intresserad av att plugga utomlands? Då är det kanske dags att ta fram spaden och börja gräva i informationsberget redan nu! Lycka till!

————————————————————————————————————————————————————————————————————————————

***Klargörande från redaktion för de som är intresserade av utlandsstudier: Under Termin 3 och Termin 5 är kurserna som man läser ej behörighetsgrundande för inriktningsvalet: Således, om man missar alla kurser i Termin 3 (Arbetsliv, Hälsa, Kommunikation) påverkar inte det ens möjlighet att välja inriktning för Termin 4; och missar man kurserna i Termin 5 kan man fortfarande fortsätta med sin inriktning i Termin 6. Av den anledningen är det smidigast att åka i Termin 3, 5 och 7.

 

Kommentera