Malin i Budapest

Erasmus i Budapest- del 1

Malin studerar till beteendevetare i Västerås har gjort två utbytessterminer via erasmus, vid Eötvös Loránd universitetet i Budapest. Här skriver hon om sina upplevelser för att inspirera andra. Om ni har några frågor angående Erasmus, kan ni skriva till henne via facebook eller mejla på malinbabli@gmail.com

Hej alla gamla och nya beteendevetare!

Min resa till Budapest började egentligen redan innan jag började plugga. Jag satt på ett internetcafé i Indien och sökte olika utbildningar. “Beteendevetenskap i Västerås, det låter bra!” tänkte jag och klickade på “Välj”. En av mina första tankar var: Jag ska utomlands! Jag ska göra Erasmus! Och nu gör jag det.

I våras så ansökte jag till Erasmus och valde Budapest som mitt förstahandsval. När folk frågar mig varför, så brukar jag svara “För att det var det coolaste stället på listan”. Och nu, ett halvår efteråt så befinner jag mig på det coolaste stället på listan. Jag älskar Budapest. Jag trivs så himla bra här, jag älskar de gator som jag går på. Nu har jag hunnit vara här i tre och en halv månad ungefär. Jag har hunnit lära känna så härliga människor, som lärt mig massor. Godbitar från min tid här hittills, består bland annat av minnet från min födelsedagsfest, där jag blev ordentligt firad. Mina presenter bestod bland annat av en låda kiwi och min favorit-hiphopsång på tyska, framförd av två vänner till mig. Ett annat härligt minne är då en ungersk vän till mig fick mig att jamma tillsammans med ett band, på en bar inför en massa okända människor. Ett tredje är hur jag och min vän Alemke reste runt och gjorde knäppa saker i Rumänien. Som att följa med en nyfunnen vän till ett hemligt socialdemokratiskt halloweenparty i en fästning. Mitt utbyte har hittills handlat mycket om att utmana mig själv, till att testa nya saker, känna nya känslor och få nya lärdomar.

Just nu ägnas mycket av min tid till skolan, eftersom att examensperioden närmar sig.  Jag läser sju kurser, alltifrån kulturantropologi till psykoterapi. De skiljer sig väldigt mycket ifrån varandra. Till exempel, på kursen psykoterapi och kultur, kommer läraren alltid en halvtimme försent och det är svårt att hänga med i hans resonemang. I en mening pratar han om psykoterapi i Japan för att sedan hoppa till Freuds relation med Jung i nästa mening. Min favoritkurs heter ”introduktion till samtal och klinisk psykologi” och den undervisas av  en av de bästa lärarna jag någonsin har haft. Jag tror inte att jag behöver beskriva honom mer än att säga att han är Budapest Tomas Kumlin.

Men även om jag älskar Budapest, så finns det stunder då jag mår dåligt över detta lands baksidor. Jag har aldrig sett så många hemlösa på gatorna i en europeisk stad. På nationaldagen varnade våra lärare oss för att vistas utomhus, eftersom att det skulle krylla av nazister på gatorna. Mina ungerska vänner bad mig stanna inomhus, på grund av min hudfärg. De var rädda att människor skulle tro att jag var romsk. Hatet mot romer är stort i Ungern och de ses ofta inte som fullvärdiga människor. Saker som dessa gör mig frustrerad och ledsen att se, höra och läsa om. Detta är också en del av att komma till ett nytt land. Jag skulle inte kunna skriva denna text utan att ge er denna sida av verkligheten med.

Tveka inte att höra av er om ni har frågor om utbytesstudier, Budapest eller annat.
Malin

Erasmus i Budapest- del 2

Szia!
Efter några veckor av jul, nyår, examensperiod och resande så har jag landat i min lilla lägenhet på Klauzal utca i Budapest. Så mycket har hänt under dessa veckor och jag tänkte försöka ge er en liten sammanfattning.

Julen och nyår spenderades i Budapest. Min bästa vän Ellinor kom ifrån Sverige och tillsammans hade vi köttbullspicnic på julafton. Jag grät dock när jag skypade med min familj hemma i Sverige. Även om vi hade en mysig julafton så saknade jag min familj oändligt mycket. Under nyår hade jag mer besök av tre andra kompisar. Mitt nyår började med en god middag med vänner, sedan fortsatte det med fyrverkerier i en park vid tolvslaget. Sedan så dansade vi ett par timmar på en electroswingklubb. Fem på morgonen så stapplade vi hemåt, väldigt hungriga. Lösningen blev att vi våldgästade en hemmafest i mitt lägenhetskomplex. Innehavarna av lägenheten var ett par i trettioårsåldern som glatt bjöd oss på den klassiska nyårsmaten för ungrare: linssoppa och fläsk.

Direkt efter nyår så gjorde examensperioden sig påmind. I två veckor så tillbringade jag oändligt många timmar på California Coffee Company på Liszt ferenc ter. Ett tag kändes det som att jag verkligen gick till ett kontor, varje morgon då jag släntrade in, intog soffan och öppnade min dator. Jag skrev tre examensprov, sex uppsatser och spelade in en videointervju för mina trettio credits. Men nu är det gjort och alla poäng är inkammade.

De sista veckorna i januari och början av februari tillbringades med en helg i Belgrad, ett tårfyllt hejdå-party för de som bara stannade i Budapest ett halvår samt två veckor i Turkiet. Till att börja med, Belgrad. Serbiens huvudstad. Tiden spenderades med min vän Dusan, som skämde bort mig med sin gästfrihet. Han visade mig sitt Belgrad vilket blandannat bestod av massor av mat och en jazzklubb på toppen av en gammal lagerlokal.

Hejdåfesten. Det föll många tårar, i en trapp på en klubb i Budapest. Tre av mina vänner från Nederländerna, lämnade vårt gäng efter ett halvår. När det var dags att säga hejdå på riktigt, kunde vi inte hålla oss längre. Vad vi grät! Vi vet att vi kommer att ses igen, Europa är inte stort. Men det jag kommer att sakna är kontexten och de vardagliga sakerna. Alemkes kramar, Hannas vimsighet och Lars skämt. Jag känner mig tacksam över den tiden vi spenderade tillsammans

Turkiet bestod både av roligheter men också av allvar. Vi fick höra historier om Turkiets regering, demonstrationerna i Geziparken förra sommaren och om kriget i Syrien. Vår couchsurfer Ross i Istanbul beskrev det som ett krig, den där demonstrationen i Geziparken förra sommaren. Mitt starkaste minne var när jag och Vasil, en kurdisk vän, träffade en man som bad Vasil hjälpa honom att agera tolk mellan honom och tre stycken famijer, som hade flytt ifrån Syrien. Han hade märkt att de inte hade det så gott ställt. Vi följde med honom och tolkade och det visade sig att familjerna behövde ekonomisk hjälp, för att klara vardagen. Mannen lovade att hjälpa dem med vad de behövde. I den här mannen så såg jag en så stor medmänsklighet och kärlek. Det gjorde mig påmind om att det går att göra så mycket för våra medmänniskor, genom handlingar som kan verka små för oss, men som betyder så mycket för de människor som behöver dem.

Nu, efter ett par intensiva veckor så är jag tillbaka i vardagen. Skolan började för en vecka sedan, med det vanliga ungerska kaoset men också med en del roliga överraskningar. Som roliga kurser. Jag läser en kurs där professorerna har lagt undervisningen sent på dagen, så att(jag citerar): ”Vi kan gå ut och ta en öl och lösa världsproblem efteråt”. Ibland älskar jag mitt universitet så mycket!

Kram !
Malin

Erasmus i Budapest del 3. En avslutning

Hej på er allihopa!
Jag har redan hunnit vara hemma ett bra tag, men skriver ändå ett avslutande inlägg om min tid i Budapest. Det har varit ett fantastiskt år. Inte helt utan motgångar, men vilket år innehåller inte motgångar?

Min sista tid i Budapest var fylld av hemtentor att skriva, avsked och även en del resande. Det var sorgligt, att behöva säga hejdå till allihopa. Europa är inte stort, så de flesta kommer jag att träffa igen. Men vad jag saknar, är kontexten. Att bo i samma stad som dessa underbara människor jag träffat. Jag saknar Budapest. Musiken och festerna. Byggnaderna, som ibland gömmer ett magiskt torn. Min lilla lägenhet på Klauzal utca. Alla mysiga knytkalas. Jag fick en härlig sista tid. Även om tårarna föll på tågstationer och flygplatser, då jag sa hejdå till mina vänner, så hade vi väldigt roligt innan! På min hejdå fest hade mina vänner gjort tshirtar med med mitt grimasansikte och vi bakade en tårta, porträtterad efter en berömd kroppsdel. Men den bästa hejdå presenten fick jag av två av mina vänner, som följde mig en bit på min hemresa, till Bratislava. Vi fick tre fina dagar där, berusade av livet och varandra.

Jag har lärt mig massor under mitt år. Jag har lärt mig hur man gör ett fältarbete i antropologi och hur man värjer sig mot värvningsförsök av sina informanter (jag studerade Jehovas Vittnen). Jag har lärt mig laga Shakshuka, spela Dix It och massor om Ungern. Men jag tror att det viktigaste jag har lärt mig, är att lyssna mer än vad jag gjort tidigare. Lyssna på människor som har helt andra perspektiv och livserfarenheter än vad jag har. Jag har haft så många människor i omlopp i mitt liv det senaste året, vilket har gjort mig både energisk, men också ibland utmattad på grund av alla intryck, alla historier.

Så jag är också glad över att vara hemma. Ett år var en perfekt tid som utbytesstudent, men nu är jag peppad att vara tillbaka i Västerås. Jag är tacksam över att få bo nära mina vänner här och att få plugga på mitt sista år som beteendevetare.

Nu lämnar jag över stafettpinnen till Victoria, som också är beteendevetare. Hon har just flyttat till Budapest för att plugga på samma fakultet som jag !

Vi ses någonstanns i Västerås!
Malin

 

 

Kommentera